I två års tid har mina föräldrar inte sett mig le på riktigt och njuta av mat. Nu har dom det igen.
Jag vaknade på Universitetssjukhuset i Lund med illamående och huvudvärk i flera dagar, jag sparar er alla vidriga detaljer för huvudsaken ( <- hah!) kommer snart. I fredags blev jag flyttad till Växjö. Nu går och äter och går jag på toa helt själv och verkar komma hem på måndag! Wooh!
Hej på er!
Jag väntar fortfarande på en operationstid. Sedan några veckor tillbaka har jag fått smärtorna tillbaka och igår var det så outhärdligt att min far fick köra mig till akuten i Växjö för att få Ketogan (morfinliknande) sprutor i benen. Då var klockan halv tolv på natten och ungefär vid 04-04:30 fick jag träffa läkaren som sa rakt ut att: Jag vetetusan vad vi ska göra med dig. Jag föreslog två alternativ:
-Antingen skickar ni mig med sjukresa till Lund och jag får akutopereras, eller
-Skriv ut Metadon mot smärtorna till jag får opereras.
Dessvärre gick ingen av dessa alternativ igenom och jag fick åka hem igen. Med en lapp, telefonnumret till Växjös enda neurolog. Som jag försökt nå utan resultat.
Idag, när min snälla far ringde operationskoordinatorn i Lund fick han beskedet att min adressändring inte behandlats hos Skattemyndigheten ännu så därför kan jag inte få hjälp ännu. Det är alltså en fråga om vilket Landsting som ska bekosta operationen.
Sånt här gör mig förbannad. Jag skickade in anmälan om flytt i mitten på januari, det har snart gått en månad.
Vi får se vad som händer. Om jag ens kommer ur sängen idag. Under tiden jag skrivit detta inlägg har jag fått två smärtattacker.